Syd-Österbotten
/Mona Söderman.
Patric och Ulla tackar zonterapin för sitt tillfrisknande
– Vi har sett effekten av ansiktszonterapi. Jag hade inte väntat
mig
en så otrolig effekt, säger Mari-Louise Strandberg i Norrnäs.
Hon behandlade sin sambo Patric Nissfolk med ansiktszonterapi
då han drabbades av hjärnblödning på grund av aneorysm, som är
en medfödd utbuktning på en av de största blodådrorna i hjärnan.
Han var illa däran, och sambon tror att det var behandlingen med
ansiktszonterapi som bidrog till det snabba tillfrisknandet. Hon
inledde behandlingen genast och gav behandlingar minst fem
timmar per dag.
– En kombination av vanlig, klassisk sjukvård, intensivsjukvård
och
stimulering av nervsystemet och musk-ler gav ett otroligt lyckat
resultat, tror Mari-Louise Strandberg.
Ansiktszonterapin var riktigt ny för henne då sambon insjuknade
akut. Däremot har hon gett behandlingar med zonterapi sedan år
2000 och en av hennes patienter är Ulla Mattfolk i Bäckby. Ulla
har
lidit av ryggont ända sedan tonåren och har opererats två gånger
mot diskbråck.
– Men orsaken till symptomen finns där även efter en operation.
Jag
har inte blivit bra. Inte förrän nu, då jag är helt smärtfri tack
vare två
års zonterapi, säger Ulla Mattfolk, som minns hur hon stödde sig
på
kryckor första gången hon kom på behandling för 3–4 år sedan.
De båda medger dock att metoden kräver envishet, tid och arbete.
Ulla, som ett tag såg sig tvungen att sluta med sin blomsteraffär
på
grund av smärtorna, har hört sägas att ett års sjukdom kräver
en
månads behandling.
”Misstro från läkarhåll”
Ulla Mattfolk, som upplevde att läkarna inte kunde hjälpa henne,
berättar att hon blev arg på läkarna som inte berättat om alternativa
behandlingar. Hon säger att hon tidigare blivit förbjuden att
ta
behandlingar och därför inte vågade söka sig till en zonterapeut
i
första hand.
Hon och Mari-Louise Strandberg känner också till ett annat fall
där
en patient behandlats med goda resultat – mot läkarnas vilja.
I sambon Patric Nissfolks fall fann Mari-Louise Strandberg det
bäst
att börja behandla honom med egna medel redan före en eventuell
operation. Hon fick sedan också löfte av hjärnkirurgen i Tammerfors
att behandla Patric med ansiktszonterapi direkt efter operationen.
Patric, som är brandman och kör ambulans, hittades på kvällen
måndagen den 18 oktober i fjol medvetslös på golvet på
brandstationen i Närpes. Han fördes till Vasa och vid undersökning
konstaterade man att han hade en aneorysm centralt i hjärnan.
Det
rörde sig om en stor blödning som spritt sig runt hela hjärnan
och in
mot ryggmärgen.
Nu låg han på intensiven djupt medvetslös. Från sjukhuset i
Tammerfors meddelade man att någon operation inte var möjlig
förrän han vaknat, eftersom personer i medvetslöst tillstånd inte
klarar en dylik operation. Prognosen var dålig. Patric hörde till
den
kategori patienter på runt tio procent där utgången var oviss.
– Det var bara att vänta och hoppas att han skulle vakna upp så
småningom. Det var enda chansen, säger Mari-Louise.
Men det tycktes gå åt andra hållet. Vid tolvtiden på natten
konstaterade läkaren att Patric gått djupare in i medvetslösheten.
Oddsen var mycket dåliga, och läkaren beklagade men gav tyvärr
inte mycket hopp.
Reagerade genast
Mitt i vanmakten och efter diskussion med skötaren började
Mari-Louise Strandberg behandla sin sambo med ansiktszonterapi.
Hon började stimulera punkter i ansiktet och det gav resultat
genast.
– Efter 5 minuter började Patric röra högra handen, därefter drog
han upp höger knä och till slut drog han sig upp i sittande ställning.
Han var mot all förmodan nåbar, berättar hon.
Vid halvettiden på natten kunde han börja kommunicera med
skötarna via blinkningar och svarade på det sättet på tilltal.
Det
visade sig att vänster sida var helt förlamad.
Operation följde
Patric Nissfolk fördes samma natt med ambulans till Tammerfors,
där han opererades först på onsdagen. Han hölls sövd till fredag
och på söndag morgon flyttades han från intensiven till vanlig
avdelning. Sedan gick det snabbt framåt. Redan på måndagen steg
han upp mellan två sängar med rullstolen på ryggen. Förlamningen
i vänster sida började släppa och han kunde efterhand börja röra
vänster hand och fot och gå med stöd.
På tisdag kväll fördes Patric till Vasa och på onsdagen, en vecka
efter operationen, tog Mari-Louise till allas förvåning och
förskräckelse hem honom. Det var nödvändigt på grund av
sambons sjukhuspanik men är inget som hon rekommenderar för
dem som saknar sjukvårdserfarenhet.
– Jag hade förberett mig på att det skulle bli nödvändigt att
använda
olika hjälpmedel hemma, men tillfrisknandet gick fort framåt och
några hjälpmedel behövdes aldrig. Men från början var det nog
kämpigt att sköta honom, säger hon.
De har inte belastat specialsjukvården med sina nio dygn på
sjukhus. Patric hade säkert fått finna sig i flera månaders
sjukhusvistelse med andra behandlingar och rehabilitering där,
tror
de.
Behandling hela tiden
Mari-Louise Strandberg gav behandlingar och stimulerade musk-
ler i vänster arm och ben hela tiden under sjukhusvistelsen.
– För hjärnskador med förlamningar krävs stimulans upp till åtta
timmar per dag. En fysioterapeut hjälpte till, men det blev för
litet.
Jag arbetade hela tiden jag var där så till den grad att
Patric blev
öm i ansiktet, berättar Mari-Louise.
Hon hade gått endast den första, grundläggande kursen i
ansiktszonterapi två veckor tidigare. Hon ringde också till
kursledaren från Tammerfors och fick råd om vilka punkter hon
kunde använda i den här situationen.
Mari-Louise har arbetat länge inom sjukvården och vet att det
inte
fungerar som i sambons fall efter en liknande blödning. Vägen
tillbaka är väldigt lång, inte bara en vecka. Men nu kunde nerverna,
som hela tiden stimulerades, inte dö bort. En snabb början gav
också snabbt resultat. Med några månaders förlamning först hade
det dröjt länge innan behandlingarna gett resultat.
Patric har också
behandlats med många andra alternativa metoder efter sitt
insjuknande.
Bedöms efter ett år
– Läkarna sade att man efter ett år kan säga hur det kommer att
bli.
Nu har det gått ett halvt år och Patric börjar bli i skick. Tanke
och
minne fungerar. Men ännu känner han inte skillnad på varmt och
kallt med vänster hand, omtalar Mari-Louise.
Det visade sig också att glaskropparna i ögonen var fyllda med
blod
efter skadan. Trycket i hjärnan hade varit så högt att ögonbottnarna
tagit skada och ögonen fyllts med blod. Det tog synen och ledde
till
en tung tid med fyra månaders blindhet. Efter en operation återfick
han synen på höger öga och nu har det andra ögat opererats.
– Det är mycket ovanligt att patienter överlever efter dylika
skador,
säger Mari-Louise.
Den 43-åriga Patric Nissfolk, som inte minns någonting av
insjuknandet och de första veckorna efteråt, berättar att han
nu är
sjukledig till sista augusti. Han hade en vecka före insjuknandet
varit
på hälsokontroll och hade friskhetsintyget i fickan då han stjälpte
till
följd av en medfödd, ärftlig missbildning.
Mona Söderman¶
Alternativ behandling. Mari-Louise Strandberg tror att en
kombination av klassisk sjukvård och alternativ medicin fick sambon
Patric Nissfolk på fötter igen. Både Mari-Louise och Ulla Mattfolk
är
nyutexaminerade ansiktszonterapeuter.
Mari-Louise öppnar eget¶
Samma principer ligger bakom zonterapi och ansiktszonterapi.
Genom stimulering kommer man åt nerverna och det centrala
nervsystemet som påverkar alla organ. Metoden strävar i huvudsak
till att behandla orsaken till en sjukdom.
Ulla Mattfolk, som är nybliven ansiktszonterapeut och zonterapeut,
hade hållit utkik efter den här kursen. Nu har hon behandlat sin
son,
som har haft inlärningssvårigheter, med metoden och menar att
han
är som en omvänd hand.
Genast såld
Mari-Louise Strandberg, som gått sjukskriven ett helt år, var
såld
direkt då hon hörde om kursen i ansiktszonterapi.
Den tycks vara bra vid bland annat hjärnskador, brott på
ryggmärgen, ryckningar i ansiktet och andra neurologiska
sjukdomar.
– Efter de verkningar och den effekt jag sett tror jag så pass
mycket
på metoden att jag tänker satsa på heltid på alternativ medicin,
berättar Mari-Louise.
Hon har sagt upp sig från en fast tjänst efter 22 år inom
akutsjukvården på Närpes hälsovårdscent-ral och går in för
mottagning hemma, vilket hon tror sig vara mera lämpad för. –MS